Rädsla för fett, eller för kolhydrater?

 
Beroende på när ni som läser detta är födda har säkert en del av er varit med om den "fettpanik" som länge präglat kostråd och livsmedelsindustri. "Fett är farligt", "Fett ger dig hjärt- och kärlsjukdomar", "Undvik fet mat". Fett förklarades som boven i dramat för många sjukdomar och hälsofaror. När man åt fett satte det sig i princip precis där det inte skulle sekunden man började tugga på det. Eller? På senare år har fler och fler börjat se kritiskt på alla dessa påstående, för det är faktiskt just vad de är - påstående. När man tänker efter så har knappast hälsotillståndet eller folkhälsan i allmänhet blivit bättre under de där fettåren? Så, som tur är (i mina ögon i varje fall) har vi nu gått mer och mer från att vara rädda för fett. Däremot, så har vi ersatt den där paniken med en helt annan. En rädsla för kolhydrater. För nu, så gör kolhydrater oss feta. 
 
Jag försöker mig på en enkel förklaring. När vi äter kolhydrater så bryts de ner till främst monosackariden glukos, en enkel och ensam sockerart, dessa glukosmolekyler transporteras sedan ut i blodbanan. Då vi får i oss kolhydrater höjs alltså vårt blodsocker. Desto snabbare kolhydrater (vitt bröd, godis) och större mängder av det - desto större blir blodsockerhöjningen. I vår kropp har vi ett hormon, insulin, vilket vi behöver för att sänka blodsockerhalten. Detta hormon sänds ut som en "motattack" till höjningen vi fått vid måltiden. (Vid diabetes är det denna process som inte fungerar, och insulin behöver då tillsättas via medicinering). Insulin hjälper vår kropp att lagra energi. Den säger till cellen att - "hej, du måste öppna dig och släppa in lite glukos här så att det kan lagras som energi". Insulin höjer alltså kroppens förmåga att lagra energi, även i form av fett.
 
Det är här den stora rädslan har ploppat upp - "kolhydrater gör att vi binder mer fett". Ja, ett högt insulinpåslag är inte direkt positivt om man säger så. Men, det jag tycker är viktigt att komma ihåg är hur många olika sorters kolhydrater det finns. När vi pratar om dessa höga insulinpåslag så handlar det om de snabba kolhydraterna som snabbt bryts ner i kroppen och kommer ut i blodet med en väldans fart. Långsamma kolhydrater som bryts ner under en längre tid ger inte ett lika högt insulinpåslag. Om vi sätter samman en måltid med de olika makronutrienterna kolhydrater, fett och protein blir insulinpåslaget också lägre. Desto bättre sammansättning, desto längre tid tar det för maten att brytas ner och transporteras ut i kroppen. 
 
Förstår ni vad det är jag vill komma till? En panik, fobi, rädsla - kalla det vad ni vill, ersätts av en annan. Och många människor köper det rakt av. Det finns en viss sanning i dem båda. För nej, en kost bestående av endast mättat fett mår inte vår kropp bra av. Och nej, vår kropp mår heller inte speciellt bra av att vi varje dag pressar vår insulinnivå till skyarna med godis och raffinerade livsmedel. Vi är inte dumma i huvudet, det förstår vi. Eller hur? Vi vet det där. Vi måste bara våga lyssna på oss själva. Vad mår jag bra av? Har du inte hittat den där kosten som passar din kropp? Ta hjälp. Fråga. Testa. Sök fakta. Var nyfiken. Läs inte en rubrik i kvällstidningen och köp den rakt av. Det är trots allt din kropp du experimenterar med, den ska du alltid leva med. 
 
En sista liten påminnelse. Beroende på dina mål och individuella förutsättningar kan godis, som på bilden nedan, vara mer än okej. Det kan sätta en liten guldkant på tillvaron. Det handlar inte om att förbjuda det man älskar. Det handlar om balans. Balans balans balans. Din egen balans.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0