Att hitta sitt eget sätt
Vikt och utseende är väldigt omdiskuterade ämnen. Oavsett ifall det talas om vältränade, smala eller kurviga kvinnor/män så finns det alltid någon som inte håller med om det som sägs. Alla tycker, tänker samt känner olika - och det är ju egentligen bra! Det är ju så det ska vara. Vi ska inte alla tycka om samma saker eller ha samma åsikter. Tyvärr så är det ofta de röster och åsikter som finns i medier av olika slag som hörs högst. Vi ser varje dag så mycket som rör detta ämnet, vi får en viss bild förmedlad till oss om och om igen och till slut inbillar oss att det är sanning. Efter ett tag tänker vi omedvetet i de där banorna som media faktiskt vill att vi ska tänka i. Vi har inbillat oss att det finns ett rätt och ett fel. Att ett visst sätt att leva eller ett specifikt utseende är det rätta.
Självklart är det inte så. Det finns inget allmänt rätt och fel i det där - vad som är rätt för mig är säkert inte rätt för dig. Vi måste lära oss att realitetsbedöma våra tankar. När vi hamnar i de där banorna där ett utseende är "konstigt" eller där ett visst sätt att leva livet är "fel" så behöver vi stanna upp och tänka efter - är det verkligen så? Är ni med på vad jag menar? Att vi får så många bilder i huvudet av hur saker ska vara att vi i slutänden försöker att uppnå något som i själva verket kanske inte är rätt för just mig. Kanske vill jag leva precis tvärtemot det som det där programmet fick "drömlivet" att framstå som. Kanske vill jag väga 10 kg mer än vad "idealet" är. Kanske är det rätt för mig. Det är verkligen viktigt att lyssna på sig själv, annars tappar vi bort oss på vägen.
Idag är det tyvärr så, framförallt bland unga skulle jag vilja påstå, att i hela den där djungeln av grupptryck, sociala medier, bloggar, tidningar, smala modeller och en fitnessindustri som växt något otroligt de senaste åren - så är det lätt att gå vilse. Det är klart att man till slut knappt vet vem man från början var, när det finns så många borden och ett behov av att faktiskt inte sticka ut från mängden utan vara så "normal" som möjligt. Det är inte lätt och kommer säkert aldrig bli, men jag är av åsikten att det idag behöver pratas om denna sortens ämne långt ner i åldrarna. Vi behöver förberedas bättre på hur vi ska hantera den press och stress som samhället faktiskt utsätter oss för. Vad tycker ni?
